Dutch 1883-1931 Dutch painter, architect, designer and writer. He was officially registered as the son of Wilhelm Kepper and Henrietta Catharina Margadant, but he was so convinced that his mother second husband, Theodorus Doesburg, was his father that he took his name. Little is known of his early life, but he began painting naturalistic subjects c. 1899. In 1903 he began his military service, and around the same time he met his first wife, Agnita Feis, a Theosophist and poet. Between about 1908 and 1910, much influenced by the work of Honor Daumier, he produced caricatures, some of which were later published in his first book De maskers af! (1916). Also during this period he painted some Impressionist-inspired landscapes and portraits in the manner of George Hendrik Breitner. Between 1914 and 1915 the influence of Kandinsky became clear in such drawings as Streetmusic I and Streetmusic II (The Hague, Rijksdienst Beeld. Kst) and other abstract works.  Related Paintings of Theo van Doesburg :. | Composition IV (Still life). | Meths Drinker | Portrait of J.J.P. Oud. | Still Life | Stained-glass Composition I. |
Related Artists:
Girolamo Macchietti
Italian Painter , Firenze1535-1592 was an Italian painter active in Florence, working in a Mannerist style. He was a pupil of Michele di Ridolfi. During 1556-62, worked as an assistant to Giorgio Vasari in the decoration of the Palazzo Vecchio, where he worked with Mirabello Cavalori. He participated in the Vasari-directed decoration of the Studiolo of Francesco I with two canvases, one relating a Jason and Medea (1570) and the other a Baths of Pozzuoli (1572). He also painted an altarpiece on the Martyrdom of Saint Lawrence for Santa Maria Novella. In 1577, he completed a Gloria di San Lorenzo for Empoli Cathedral. He traveled to Rome and spent two years in Spain (1587-1589).
Giovanna Garzoni
Italian Baroque Era Painter, 1600-1670 was an Italian painter of the Baroque era. She was unusual for Italian artists of the time for two reasons: first, in that her themes were mainly decorative and luscious still-lifes of fruits, vegetables, and flowers, and second, because she was a woman. Her training was with an otherwise unknown painter from her native town of Ascoli Piceno. She gained substantial success at her trade in Rome, Venice, Florence (1642-1651), Naples, and Turin. She was patronized by Cassiano dal Pozzo and the wife of Taddeo Barberini, Anna Colonna. In Turin she painted for Carlo Emanuele II, Duke of Savoy. She returns to Rome in the 1650s. In 1666, Garzoni bequeathed her entire estate to the Roman painters' guild the Accademia di San Luca, on condition that they build her tomb in their church of Santi Luca e Martina. Her tomb monument by Mattia De Rossi is to the right of the entrance. Laura Bernasconi was also a woman painter of still-life flowers in Rome in the 1670s. In Rome, she would have been a contemporary of Caterina Ginnasi. It is likely that in Naples she was exposed to the still-lifes of Giovan Battista Ruoppolo and his contemporaries.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).